Denna musiklära bygger på vår västerländska musiktradition. Det finns naturligtvis andra sätt att beskriva musik, som bygger på andra kulturers musikaliska uppfattning. Men det är det här våra öron är vana vid.
Som illustration använder vi pianoklaviaturen ovan. Men musikläran gäller naturligtvis lika för andra instrument. Det bästa är om du har tillgång till ett piano eller ett annat keyboard. Visserligen kommer vi att vara ganska teoretiska här, men musik handlar alltid om att lyssna.
Tonernas namn
Tonerna som motsvarar de vita tangenterna har fått namn efter de sju första bokstäverna i alfabetet; A, B, C, D, E, F och G. De svarta tangenterna når man genom att antingen höja eller sänka en av de vita. Till detta använder man korsförtecken # om man vill höja eller beförtecken b om man vill sänka
Den svarta tangenten som ligger omedelbart till vänster om A kallas Ass (skrives Ab) om man sänker A:et. Om man däremot höjer G:et kallas samma ton Giss (skrives G#). Varför man väljer att höja eller sänka ska vi tala om senare.
Tidigare brukade tonerna B och Bess kallas H och B efter tysk förebild, men med amerikanskt inflytande kallas de numera ofta B och Bess, vilket är lite mer logiskt. Fast var vaksam eftersom bägge systemen fortfarande är i bruk.
Skalor
Om du spelar tonföljden A, B, C, D, E, F, G, A får du en skala i A-moll. Om du spelar tonföljden C, D, E, F, G, A, B, C får du en skala i C-dur. I bägge fallen använder du bara de vita tangenterna. För att beskriva detta samband kallar man A-moll för parallellmolltonart till C-dur.
Om du vill spela en skala i G-dur använder du tonerna G, A, B, C, D, E, F#, G. Parallellmolltonarten till G-dur är E-moll. Den skalan använder samma uppsättning toner; E, F#, G, A, B, C, D, E. Alla durtonarter har en parallellmolltonart som använder samma toner. Den ligger alltid tre halva tonsteg nedanför motsvarande durtonart.
Tonsteg
Steget mellan C och C# kallas ett halvt tonsteg. Steget mellan C och D kallas ett helt tonsteg. Om du tittar på skalorna så märker du att de innehåller en kombinaltion av hela och halva tonsteg.
C-dur: helt, helt, halvt, helt, helt, helt, halvt.
A-moll: helt, halvt, helt, helt, halvt, helt, helt.
Om du tittar noga på G-durskalan och E-mollskalan ovan så märker du att de har exakt samma kombinationer av hela och halva tonsteg som C-dur och A-moll. Som du förstår gäller detta alla tonarter. Om du tänker dig en skala i A-dur får du följande tonföljd:
A, helt = B, helt = C#, halvt = D, helt = E, helt = F#, helt = G#, halvt = A.
Tonarter
Det finns allt som allt tolv olika toner om man räknar alla halva tonsteg från C till B. Från vilken som helst av dessa toner kan man börja en durskala eller en mollskala; C-dur, C-moll, C#-dur, C#-moll, D-dur, D-moll osv. Tillsammans ger detta oss 24 olika skalor, eller tonarter.
Men eftersom varje durtonart har sin parallellmolltonart som använder samma tonserie så har vi tolv olika tonserier att hålla reda på. För att göra det lite enklare har man delat in dessa tonarter i två grupper; korstonarter och betonarter.
Korstonarter
Vi såg tidigare att G-dur (och E-moll) hade en höjd ton, F#. Det betyder att i stället för F spelar man F#. G-dur är alltså en korstonart med ett kors, dvs en höjd ton. Här nedan följer en lista på korstonarterna:
G-dur (och E-moll); 1 kors F#
D-dur (och B-moll); 2 kors F# och C#
A-dur (och F#-moll); 3 kors F#, C# och G#
E-dur (och C#-moll); 4 kors F#, C#, G# och D#
B-dur (och G#-moll); 5 kors F#, C#, G#, D# och A#
F#-dur (och D#-moll); 6 kors F#, C#, G# och D#, A# och E#
Det finns en gammal minnesvers för korstonarterna: ”Gå Du Axel Efter Bästa Fisken”. Notera den sista höjningen i F#-dur, tonen E# (uttalas Eiss). Det är ett höjt E. Men där finns ju ingen svart tangent! Nej, det är ett F, men tonen F är ju redan tidigare höjd till F#. Därför skrivs tonen som E# för att passa in i det logiska systemet.
Betonarter
Den första betonarten är F-dur (och D-moll). Den har en sänkt ton Bb. Det betyder att i stället för B spelar man Bb. Här nedan följer en lista på betonarterna:
F-dur (och D-moll); 1 b Bb
Bb-dur (och G-moll); 2 b Bb och Eb
Eb-dur (och C-moll); 3 b Bb, Eb och Ab
Ab-dur (och F-moll); 4 b Bb, Eb, Ab och Db
Db-dur (och Bb-moll); 5 b Bb, Eb, Ab, Db och Gb
Gb-dur (och Eb-moll); 6 b Bb, Eb, Ab, Db, Gb och Cb
Det finns en gammal minnesvers för betonarterna: ”Frosten bestal Esters Aster dess gestalt”. Notera den sista höjningen i Gb-dur, tonen Cb (uttalas cess). Det är ett sänkt C. Men där finns ju ingen svart tangent! Nej, det är ett B, men tonen B är ju redan tidigare sänkt till Bb. Därför skrivs tonen som Cb för att passa in i det logiska systemet.
Som du ser möts kors- och betonarterna på slutet. F# och Gb är ju samma ton. De två grupperna täcker på så sätt in bara elva tonarter. Den tolfte är naturligtvis C som inte har några förtecken alls.
Sammanfattning 1
Om du verkligen vill lära dig det här bör du stanna nu och gå tillbaka i texten. Du måste börja spela det vi talat om, göra kunskapen till din egen. Till att börja med ska du lära dig alla toners namn, C, C# eller Db, D, D# eller Eb, E osv.
Sedan ska du spela skalor. Spela alla toner i en durskala mellan C och C. Gå sedan vidare med durskalan mellan G och G och mellan D och D och fortsätt igenom alla korstonarterna.
Gör sedan samma sak med betonarterna, durskalan mellan F och F och mellan Bb och Bb osv. När du spelat alla skalor kan du ta en enkel melodi och spela den i alla 12 durtonarter. Jag har ett tips. Du behöver inte ens spela hela melodin, bara de toner som motsvarar denna textrad: ”Ekorrn satt i granen. Skulle skala kottar.”
När du är färdig med detta spelar du alla mollskalor. Börja med A-moll och gå sedan igenom alla kors- och betonarterna. En bra melodisnutt som du kan spela i alla molltonarter är den som motsvarar denna textrad: ”Vem kan segla förutan vind? Vem kan ro utan åror?”
Intervall
På pianoklaviaturen ovan står det en rad namn, prim, sekund, ters, kvart, kvint, sext, septima, oktav och nona. Det är namn på intervall, dvs avstånd mellan två toner. Namnen kommer av latinska räkneord och motsvarar de siffror som står under.
Vi hoppar över de två första och går direkt på tersen. Om du spelar ett C och ett E så är det en stor ters eller en durters. Om du spelar ett C och ett Eb så är det en liten ters eller en mollters. Det här kan du prova med våra melodier. Först dur: ”Ekorrn satt …” C, D och E. Sedan moll: ”Vem kan se…” C, D och Eb.
Treklanger
Om du spelar ett C, ett E och ett G får du något som kallas en treklang. Just denna är en durtreklang i C-dur. En molltreklang i C-moll har tonerna C, Eb och G. Som du förstår finns det treklanger i alla tonarter: G-dur är G, B och D, G-moll är G, Bb och D, F-dur är F, A och C och F-moll är F, Ab och C.
Man kan säga att en treklang är ett slags grundackord som andra ackord bygger vidare på. Det är bra om du kan lära dig att ta treklanger i samtliga dur- och molltonarter. Notera att du inte alltid behöver lägga grundtonen längst ner. En treklang i C-dur kan även spelas E, G, C eller G,C,E.
Ackord
Vi sa att en treklang är ett grundackord att bygga vidare på. Nästa intervall efter kvinten är sexten. Ackordet C6 innehåller tonerna C, E, G och A. Ett Cm6 innehåller tonerna C, Eb, G och A.
Notera skrivsättet. Om man bara skriver C6 (eller A eller G7 eller något annat ackord), betyder det att det är dur. Om man däremot skriver Cm6 (eller Am eller Gm7 eller något annat ackord) betyder det lilla m:et att det är ett mollackord. Du behöver alltså inte skriva något ”d” för att markera ett durackord.
Nästa intervall är septiman. Ett C7 innehåller tonerna C, E, G och Bb. Ett Cm7 innehåller som du redan förstår tonerna C, Eb, G och Bb. Intervallet C, Bb kallas liten septima och är det vanligaste. Det finns dock även Stor septima från C till B. Det ackordet skriver man Cmaj7 och det består av tonerna C, E, G och B. Det förekommer inte så ofta i moll.
Flera ackord
Ett C9 bygger på ett C7 och innehåller tonerna C, E, G, Bb och D. Om man vill ha ett nonaackord utan septiman skriver man C add 9 (add som i engelskans lägg till). Här är det den stora nonan som är den vanliga. Vill man ha en liten nona C, Db, skriver man ackordet C-9. Det ackordet innehåller då tonerna C, E, G, Bb och Db.
Det förekommer även att man höjer och sänker kvinten ett halvt tonsteg. Dessa ackord är ofta 7-ackord. Två typiska exempel är C7+5 som innehåller tonerna C, E, G# och Bb samt Cm7-5 som innehåller tonerna C, Eb, Gb och Bb.
I ett sus4-ackord höjer man den stora tersen ett halv tonsteg. Ett G7sus4 består av tonerna G, C, D och F. Oftast löser man upp sus4-ackordet till ett vanligt 7-ackord. En typisk ackordsföljd han se ut så här: G7sus4, G7 och C.
Dimackord
Ett dimackord är varken dur eller moll. Man bygger det genom att spela de toner som ligger tre halva tonsteg från varandra. Ett C-dim (skrivs C°) består av tonerna C, D#, F# och A. Tar du sedan tre halva tonsteg uppåt från A så hamnar du på C igen.
Ett C#° består av tonerna C#, E, G och A#. Ett D° består av tonerna D, F, G# och B. Sedan händer något lustigt. D#° består av tonerna D#, F#, A och C, det vill säga samma toner som C° (och naturligtvis F#° och A°). Man kan alltså säga att det bara finns tre dimackord. Att man ändå ibland skriver C#° och ibland G° beror på vilken ton man vill ha i botten.
Sammanfattning 2
Som jag sagt tidigare. Om du verkligen vill lära dig det här bör du stanna nu och gå tillbaka i texten. Du måste börja spela det vi talat om, göra kunskapen till din egen.
Lär dig treklangerna och lär dig hitta sexten, septiman och nonan i alla moll- och durtonarter. När du kan det är det inte så svårt att höja 7:an till ett maj7, eller att sänka 9:an till ett -9 eller att höja eller sänka kvinten till +5 eller -5. Gå igenom sus4- och dimackorden.
Ackordsföljder
I vår västerländska musiktradition hänger vissa ackord ihop mer än andra. Om vi tittar på listorna över kors- och betonarterna, så hänger de tonarter som ligger nära varandra ihop mer än de som ligger långt från varandra.
En mycket vanlig ackordsföljd är till exempel G, C, D7 och G eller Bb, Eb, F7 och Bb. Som du ser är det samma relation mellan ackorden, bara att vi i ena fallet börjar på G och i andra på Bb. I den här ackordsföljden kallas G (eller Bb) tonika, C (eller Eb) subdominant och D7 (eller F7) dominant.
Om ackordsföljden går i moll är tonikan och subdominanten moll, men dominanten är dur. Om vi tar exemplen ovan blir det Gm, Cm, D7 och Gm, eller Bbm, Ebm, F7 och Bbm.
Två exempel
Här följer två exempel på ackordsföljd som inte är exakt lika de ovan nämnda men som bygger på de tre ackorden, först i dur:
(G) Blinka lilla (C) stjärna (G) där (D7) hur jag (G) undrar (D7) var du (G) är.
Sedan i moll:
(Gm) Vem kan segla förutan vind? (Cm) Vem kan ro utan (Gm) åror? (D7) Vem kan skiljas från (Gm) vännen sin (D7) utan att fälla (Gm) tårar?
Ta nu och spela de här melodisnuttarna först i Bb respektive Bbm, sedan i andra tonarter och se att relationen mellan ackorden stämmer var man än börjar. Vilken tonart passar ditt röstläge bäst?
Kvintcirkeln/kvartcirkeln
Gå tillbaka och titta på listorna på kors- och betonarterna (eller kan du dem i huvudet?). Notera att korstonarterna höjs en kvint per steg: från C till G, från G till D, från D till A osv. Döp om F# till Gb och fortsätt att höja en kvint i taget: från Gb till Db, från Db till Ab osv. Märker du något? Du är på väg genom betonartslistan bakifrån. När du nått till C igen har du spelat samtliga durtonarter.
Gör nu samma sak med betonarterna. Den listan höjs ju en kvart per steg. Från C till F, från F till Bb, från Bb till Eb osv. Döp om Gb till F# och fortsätt att höja en kvart i taget: från F# till B, från B till E osv. Märker du något? Du är på väg genom korstonartslistan bakifrån. När du nått till C igen har du spelat samtliga durtonarter.
På illustrationen ovan ser du hur tonarterna förhåller sig. Medsols har man en kvinthöjning och motsols en kvarthöjning. Samma steg kan alltså vara antingen en kvint eller en kvart, beroende på vilket håll man går. Intervallet C G är en kvint, men G C är en kvart.
Vad ska det vara bra för?
När du komponerar eller tar ut ackord till andras musik kommer du märka hur ofta musiken följer dessa cirklar. Vi tar två exempel: Den gamla Jimi Hendrix-låten ”Hey Joe” går i E-dur. Ackordsföljden är C, G, D, A, E, en klockren kvintcirkel.
En annan låt heter ”Autumn leaves”. Den är kanske inte lika känd, men många artister från Gary More till Lisa Ekdahl har komponerat egna låtar med liknande ackordsföljd. Melodin går i Cm och har ackordsföljden Fm7, Bb7, Ebmaj7, Abmaj7, Dm7-5, G7, Cm.
Autumn leaves börjar med fyra kvartsteg. Ackordet Dm7-5 är till för att via G7 leda fram till Cm. Om man räknar från Dm7-5 är det sju kvartsteg i följd. Det är ungefär så mycket man orkar med som lyssnare. En melodi som går hela varvet runt blir svår att lyssna på, eftersom man tappar kontakten med grundtonarten.
Harmonisering
Man kan tycka att tolv toner är lite med tanke på hur många miljoner låtar det finns. Men våra öron färgar tonerna beroende på harmonierna. Tonen C låter olika i ett C-ackord än om den är mollters i ett Am, eller sjua i ett D7.
Jag komponerade en gång en skojmelodi som bara använde tonen A. Att det ändå blev en låt berodde på ackordsföljden, eller harmoniseringen. Spela tonen A till denna ackordsföljd: A, F#m7, Bm7, Esus4, F, Dm7, G9, A, D#m7-5, D, C#7+5, F#m7, G9, Bm7, Bbmaj7, A. Tonen A ingår i olika funktioner i samtliga dessa ackord.
Ett exempel till
Tidigare skrev vi en ackordsföljd till ”Vem kan segla förutan vind” med bara tre ackord och det lät väl OK, men man kan bygga ut melodin med flera ackord. Sjung exemplet nedan och känn vilket du föredrar. Bägge varianterna är korrekta, det är dina öron som avgör vad som låter snyggast:
(Am) Vem kan segla förutan (A7) vind? (Dm7) Vem kan (G7) ro utan (Cmaj7) å… (Fmaj7) …ror? (Bm7-5) Vem kan (E7) skiljas från (Am) vännen (F#°) sin (Bm7-5) utan att (E7) fälla (Am) tårar?